Den skytt som behärskar stående har i utgångsläget större chans än andra att ta hem segern. Detta gäller i störst grad sportskytte men även i nationellt skytte då det drar ihop sig till slutspurt i finalen. Nedan följer en beskrivning av en grundläggande stående skjutställning med vars hjälp de flesta kan skjuta 380 poäng på 40 skott med luftgevär. Redan innan skytten börjar komma så långt är det hög tid att experimentera och utveckla sin skjutställning, gärna med hjälp av en tränare. För att komma ihåg och kunna dra fördel av erfarenheterna under denna process måste man som seriös skytt föra träningsdagbok. I stående har den mentala inställning större betydelse för resultatet än i de övriga ställningarna, det gäller att våga trycka av.

Inre skjutställning
Den inre skjutställningen är mycket viktig för toppresultat i stående och den hänger tätt ihop med avslappning och lugn. Här har man god hjälp av magandning. Ställningen skall vara bekväm med avslappnade muskler så att bössan hålls stabilt inom ett litet hållområde på tavlan. Det tar lång tid att träna upp en god inre skjutställning och träningen är nära knuten till avslappningsövningar, mental träning samt utveckling av mentala färdigheter.

Fötterna
Fötternas placering påverkar nollpunkt, kroppssvajning och muskelspänning i benen.

Nybörjaren bör stå med fötterna ca en axelbredd isär samt båda fötterna framme vid och så gott som vinkelrätt mot tavellinjen. Höger fot eventuellt vriden något medurs. Vikten bör fördelas så att mest vikt, omkring 60%, vilar på vänster fot. Tyngdpunkten ligger ungefär mitt emellan fotbladet och hälen. Ligger den för nära tårna eller hälen uppstår kroppssvajning. Balansen hålls främst med fotbladen, ej tårna. Efterhand som skytten börjar uppnå ett stabilare och mindre hållområde kan han testa små förändringar av den yttre skjutställningen för att förbättra den inre. Muskelspänning i benen kan minskas genom att ändra fötternas vridning. Detta påverkar även höftvridningen och därmed nollpunkten. Om vänster fot vrids alltför mycket medurs kan höftens stabilitet längs tavellinjen minska. Höger fots placering påverkar bäckenets lutning. Om höger fot flyttas till höger längs tavellinjen (utan att viktfördelningen mellan fötterna ändras) kommer höger höft att sjunka. Detta leder till att siktet höjs samt att böjning och påfrestning av svankryggen minskar. Det ger också bättre kontakt mellan vänster armbåge och höftkammen. Mer vikt på vänster fot höjer också siktet av samma orsak. Om höger fot vrids medurs kommer också höften att vridas medurs. Detta kan användas för att hålla höften parallell med tavellinjen samt justering av nollpunkten. Höger fots placering kan också påverka balansen. De flesta skyttar sätter den något bakom tavellinjen vilket kan minska kroppssvajning. Även en placering framför tavellinjen kan ha en positiv effekt på balansen. Det är individuellt hur mycket bakom eller framför som foten placeras men nybörjaren bör hålla sig inom ca 25 mm. Om höger fot är för långt bakom tavellinjen kan man få ökad kroppssvajning eftersom tårna då kommer att hålla balansen.

Ben och knän
Benen skall vara raka och avspända. Försök stå relativt upprätt så att benen inte lutar för mycket fram över tårna. Detta sker vid för stor böjning av kroppen bakåt och leder till muskelspänningar i benen.

Spänningar i låren påverkas även av fötternas placering och vridning.

Kindstödet skall justeras så att ögat ser igenom dioptern när huvudet ligger bekvämt mot kindstödet med avspända nackmuskler. Trycket från kinden skall vara lika inför varje skott annars påverkas träffläget.

Höften
När man lägger an geväret mot tavlan skall man se till att höften inte vrids med mot tavlan utan förblir parallell med tavellinjen. Höftens vridning måste hållas till ett absolut minimum om man skall få fram en stabil nollpunkt. Detta kan vara svårt för en del men omkring ett par graders vridning är okej. Dålig balans och stor kroppssvajning kan tyda på att höften inte är tillräckligt rak. För att stabilisera höften längs tavellinjen (fram och tillbaka mot tavlan) skall man vid anläggningen skjuta fram höften mot tavlan samtidigt som överkroppen lutas från tavlan.

Ryggens böjning till höger gör att höften ej vill fara fram mot tavlan. Dessutom sticker höftkammen ut och utgör ett stabilt stöd för vänster armbåge. Om vänster fot är vriden för mycket medurs kan höftens stabilitet längs tavellinjen minska. Vid stor ryggböj bakåt är det lätt hänt att böjen börjar redan i höftlederna. Detta ger onödiga spänningar i benen med orolig siktrörelse som följd. Bäckenets lutning påverkas av viktfördelningen samt avståndet mellan fötterna.

Klicka större bild

Rygg och axlar
Ryggraden är som bekant mycket rörlig, men den blir stelare om man vrider den. För att uppnå detta och stabilisera överkroppen skall man vid anläggningen vrida axlarna 10-20 grader mot tavlan utan att höften vrids med. Höften skall fortfarande vara parallell med tavellinjen. Efterhand kommer axelvridningen att ske automatiskt när man sätter ned vänster armbåge på höftkammen och man behöver bara lägga upp bössan intill bröstet. Genom att vrida ryggraden låser man delvis ställningen och siktet i sidled. Denna vridning känns i början obekväm men man blir efter lite träning snabbt van. För att kompensera gevärets vikt måste ryggen böjas bakåt och till höger lagom mycket så att muskelgrupperna runt midjan och ryggraden kan slappna av. Detta har som effekt att höften förs mot tavlan samtidigt som vänster höftkam sticker ut.
Ryggens böjning bakåt gör det också möjligt att helt slappna av i vänster arm. För kraftig böjning av ryggen medför onödigt stor spänning i magmusklerna och kan på sikt leda till ryggproblem. Det är dock normalt med en liten passiv spänning i magmusklerna för att hålla ställningen upprätt. Påfrestningen på ryggen kan minskas genom att skytten ökar bäckenets (höftens) lutning. Sett bakifrån skytten skall man se att ryggraden böjs till höger (bort från tavlan) alldeles ovanför bäckenet. Halvvägs upp böjs den sedan fram mot tavlan så att ryggraden fortsätter ungefär rakt upp. Detta leder till att axlarna blir nästan horisontella med vänster axel i regel något lägre än den högra.

Det är viktigt att höger axel är avslappnad. I annat fall kommer siktet att rycka till vid avfyrningen vilket ofta gör att skotten tar högt till vänster. Även mellan axlarna skall man vara avslappnad.
 

Vänster arm och hand
Det är mycket viktigt att vänster över- och underarm är helt avslappnade trots att armen stödjer bössan. Detta uppnås genom att ryggen böjs bakåt tillsammans med en vridning av axlarna samt att vänster armbåge placeras något till höger på höftbenet. Om man med muskelkraft försöker styra siktet kommer musklerna omedvetet ofta att slappna av något vid avfyrningen så att man i avfyrningsögonblicket får en liten men oönskad rörelse. Små oregelbundna siktrörelser i sidled kan bero på att armen inte är helt avslappnad. Med vänster armbåge tar man stöd ovanpå höftkammen några cm till höger. Sett från tavlan skall vänster underarm vara nära nog vertikalt under bössan. Sätts vänster armbåge för långt ut på höften kommer den att glida ned när man slappnar av och en placering för långt till höger in mot magen kan innebära att gevärets vikt istället tas upp i svankryggen, vilket är påfrestande. Vänster armbåge påverkar nollpunkten och måste därför med största noggrannhet placeras på samma ställe inför varje skott annars kommer skotten att spridas i sidled.

Det finns många olika sätt att hålla vänster hand och man väljer det sätt som gör att geväret och siktet kommer tillräckligt högt. En låg variant är att lägga bössan på knogarna med en löst knuten hand. Behöver man få upp siktet lägger man bössan mellan fingrarna (t ex mellan pek- och långfingret) med utsträckta fingrar. Det viktiga är att handleden är stabil samt rak och avspänd. Att lägga geväret på fingertopparna är inte lämpligt då fingrarna snabbt blir trötta. Mindre justeringar av siktets höjd kan göras genom att flytta vänster hand fram och tillbaka längs förstocken (flytta fram handen så sjunker siktet). Underarmen skall dock luta något framåt mot tavlan så att gevärets vikt trycker fast armbågen in mot höften. Om vänster hand är för långt fram på stocken kommer bössan att dras ut från höger axel och muskelkraft går åt för att hålla den kvar.

Höger arm och hand
Normalt måste bakkappan sänkas när man skjuter stående. En skytt med lång hals måste sänka bakkappan maximala 30 mm medan det för andra räcker med hälften. Avsikten är att få upp siktet mot ögat. En del skyttar måste även använda siktlinjesförhöjning.

Om man lyfter upp armbågen när man sätter kolven i axeln kommer jackan att slätas ut vilket gör att bakkappan sitter bättre. Nybörjaren skall placera bakkappan i den naturliga fördjupning som uppstår mellan kroppen och armen när man gjort anläggning. Om kolven är för kort uppstår ingen fördjupning och bakkappan glider ut på armen vilket gör att bössan kommer för långt ifrån huvudet. Det är också sämre för rekylupptagningen. Om möjligt skall bakkappan ha full kontakt med axeln. Skyttar med lång hals måste dock flytta upp geväret så att kanske bara nedre halvan sitter i axeln. För liten kontaktyta kan leda till dålig rekylupptagning med sämre träff som följd. En åtgärd mot liten kontaktyta är att använda siktlinjesförhöjning.

Höger arm skall vara avspänd och mer eller mindre bara hänga ned i 45 graders vinkel. Detta medger att handleden är rak (sett både uppifrån och från sidan) och avslappnad. Om kolven är för kort kommer bakkappan att sitta löst i axeln och höger arm vill hänga rakt ned vilket kan ge för liten kontaktyta med bakkappan. Detta gör bössan instabil när skottet går. En längre kolv ger ett högre tryck mot axeln. I stående är bakkappans tryck mot axeln mycket mindre än i liggande och knästående. Därför bör kolvens längd anpassas efter stående (gäller standardgevär). Det är dessutom möjligt att justera de andra skjutställningarna så att de passar en längre kolv. Rätt kolvlängd ger automatiskt lagom hårt tryck i axeln genom att det uppstår ett omedvetet passivt drag bakåt med höger arm. Trycket skall inte ökas genom att skytten trycker fram axeln eller medvetet drar i bössan med höger hand. Bakkappans tryck mot axeln skall vara lika inför varje skott annars påverkas träffläget.

Höger hand skall hålla bestämt om pistolgreppet där de tre nedre fingrarna trycker greppet mot handflatan så att kraften riktas in mot centrum av pistolgreppet.

Huvudet
I huvudet finns balansorganen och eftersom vi tillbringar större delen av dagen med huvudet upprätt är vi vana att hålla balansen med huvudet upprätt. Därför kommer skytten att hålla balansen bäst om han skjuter med huvudet upprätt. Det gör dock inget om huvudet lutas lite framåt mot tavlan för att kunna se igenom dioptern. Normalt sett är avståndet mellan ögat och dioptern större i stående än i knästående och speciellt i liggande. Ögat ser bäst om det tittar rakt ut från ögonhålan så man skall undvika att titta alldeles under ögonbrynet när man siktar. För att uppnå detta måste skjutställningen byggas upp så att geväret förs till huvudet och inte tvärtom. Oftast krävs det att man lutar bössan åt vänster vilket leder till att man träffar lite lågt vänster. I nationellt skytte kan detta vara ett problem om man måste korrigera siktet mycket inför stående. En lösning är att luta geväret lika i alla skjutställningar (huvudet skall helst hållas rakt även i liggande och knästående). Det rekommenderas då att man använder en diopter samt ett ringkorn som kan lutas så att man lätt kan kontrollera lutningen på normalt sätt och slipper skruva på både höjd och sidoskruven för att flytta träffpunkten rakt upp och ned eller i sidled.

Nollpunkt
Om nollpunkten ligger mycket fel i sidled måste skytten korrigera detta genom att flytta båda fötterna och därmed hela ställningen som om kroppen snurrade på drejskiva. Mindre korrektioner i sidled kan göras genom att flytta tårna på vänster eller höger fot några millimeter. Medurs vridning av foten flyttar nollpunkten till höger och moturs till vänster. Man kan även flytta höger fot någon millimeter framåt eller bakåt. Framåt eller närmare tavellinjen flyttar nollpunkten till vänster och bakåt eller längre från tavellinjen flyttar åt höger. Kom ihåg att dessa korrektioner hänger ihop med varandra och vid större korrektioner måste de utföras samtidigt då de annars påverkar den inre skjutställningen alltför mycket. Efter anläggning och kontroll av nollpunkten finjusterar skytten nollpunkten med vänster armbåge. Sätts armbågen några millimeter längre till höger hamnar nollpunkten längre till vänster och sätts den till vänster hamnar nollpunkten till höger.

Felaktigheter i höjdled korrigeras genom att flytta vänster hand längs stocken. Framåt sänker siktet och bakåt höjer. Om felet är stort bör man om möjligt även justera bakkappan så att huvudets ställning bibehålls. Flyttas bakkappan upp på kolven höjs siktet och flyttas den ned sänks siktet. Man kan också placera bakkappan högre eller lägre i axeln men det kan påverka rekylupptagningen. Ryggens böjning får inte ändras för att korrigera nollpunkten då detta påverkar resten av skjutställningen samt ger muskelspänningar runt midjan. Även vänster hands ställning och viktfördelningen samt bredden mellan fötterna påverkar nollpunkten i höjdled men dessa faktorer påverkar också i olika grad den inre skjutställningen.
 

Intagande av skjutställning
Efter uppvärmningen ställer man in fötterna efter tavellinjen och kontrollerar var nollpunkten ligger. Det är ingen idé att börja skjuta direkt. Genom att skytten utgår från tavellinjen när han intar skjutställningen första gången bör nollpunkten hamna ganska rätt. Om så inte är fallet måste större justeringar göras genom att båda fötterna flyttas.

Lyft med höger hand upp kolven mot axeln och se och känn efter att du sätter den på rätt ställe. Ta sedan tag i pistolgreppet. Lägg upp geväret på vänster hand och justera placeringen av handen. Sedan för du fram höften mot tavlan och böjer ryggen bakåt till höger samtidigt som du lyfter bössan, vrider axlarna mot tavlan och med stor noggrannhet sätter ned vänster armbåge på höftkammen. Se till att höften inte vrids med runt mot tavlan. (Det underlättar för nybörjaren att dela upp dessa moment var för sig tills han lärt sig dem ordentligt.) Andas några gånger med magen för att slappna av. Känn hur avslappningen sprider sig uppifrån och ned samt tillbaka (inta den inre skjutställningen och sök rätt känsla). Känn efter att du står i balans och har rätt viktfördelning på fötterna. Lägg ned huvudet mot kindstödet. Kontrollera nollpunkten och justera om nödvändigt genom att flytta vänster armbåge någon millimeter i sidled. Kontrollera den inre skjutställningen och den bakre ljusringen samt därefter nollpunkten igen. Tag tryckpunkten hårt och sikta med inställningen att skjuta mitt i. (Kontrollerna och justeringen av nollpunkten skall ske inför varje skott.)

En variant när man lärt sig ställningen är att stå i ställningen innan man tar upp geväret. Detta underlättar intagande av skjutställningen samt vridningen av axlarna. Man blir också mer låst i ställningen då man undviker stora och yviga rörelser som kräver muskelspännig under ställningens intagande.

Om det under siktningen känns fel eller om siktrörelsen är oregelbunden, stor och snabb eller om siktet helst vill hålla sig vid sidan av tavlan (fel nollpunkt) måste skytten ovillkorligen avbryta och ta ned bössan för att börja om från början. Detta gäller också om skottet inte avlossats inom 8 sekunder. Det är en god regel att ta ned geväret vid följande tre tankar: "Jag har siktat för länge. Balansen är dålig. Nu är det länge sedan senaste nian."

© Skytteskolan