Rekylupptagningen är viktig för att få små träffbilder och konstant träffläge utan slängskott. Det ideala är att siktet vid skottlossningen hoppar till så rakt upp som möjligt och sedan återvänder till pricken igen. Det är inte bra om siktet gör en alltför stor rörelse i sidled. Vid korthållsskytte i liggande märks det tydligt om rekylupptagningen är dålig genom att siktet gör en stor och yvig rörelse i både sid- och höjdled. Skottet tar då inte där man förväntar sig. Detta kan bero på att för mycket av rekylen tas upp av vänster arm. Lösningen blir då att öka bakkappans tryck mot axeln. Gemensamt för alla ställningar är att man skall låta rekylen komma och gå innan man tar ned geväret eller laddar om. Med detta menas att man efterhåller en stund, d v s fortsätter sikta och behåller skjutställningen ett ögonblick efter avfyrningen. I stående innebär det att skytten låter skjutställningen ta upp rekylen och sedan, fortfarande avslappnad, ser siktet återvända till pricken. Det är viktigt att inte ta emot rekylen med muskelkraft då detta påverkar bössan i skottögonblicket. Genom att efterhålla blir det lättare att upptäcka eventuella fel i rekylupptagningen samt att läsa var skottet kommer att träffa. Om bakkappan har alltför liten kontaktyta mot axeln kan man få en dålig rekylupptagning. En rak istället för böjd bakkappa kan ge bättre kontakt. För liten kontaktyta i stående kan åtgärdas genom att skytten sätter bakkappan längre ned i axeln och istället använder en siktlinjesförhöjning för att få upp siktet till ögat.

För att rekylupptagningen skall vara lika för varje skott måste skytten inta exakt samma yttre och inre skjutställning inför varje skott och dessutom skall bl a kindens tryck mot kindstödet, bakkappans tryck mot axeln, remfästets tryck mot vänster hand samt höger hands grepp om pistolgreppet alltid vara lika. Skytten ska alltså i detalj göra allting likadant varje gång. 

© Skytteskolan